Förlossningsberättelse del 3

Vi blev inkörda på BB och det var så skönt att vara tillbaka bland människor som man "kände" och som jag tyckte om.
Jag blev tillsagd att bli liggande och senare försöka ta en dusch, jag försökte att vila men var så uppe i varv så det gick inte trots jag varit vaken så länge.


Första bilden på T och fina E 


Senare på kvällen så försökte jag mig på att ta mig till toaletten med hjälp utav T, han fick hela tiden påminna mig om att titta på honom och sedan dricka vatten på vägen.

Han ska ha en stor eloge för allt som han hjälpte mig med, han satt bredvid mig på en pall när jag satt på toaletten. Det var så hemskt att sitta där och känna avslaget släppa ifrån livmodern, jag tycker nästan att efter förlossningen är värre än själva förlossningen.
Sedan hjälpte han mig att duscha, blev många glas vatten och koncentrerande för att jag inte skulle dimpa i golvet, sedan tillbaka till rummet och det var så skönt att ha klarat det.
T har sett saker och varit med om saker som man gärna hade velat klara själv men det kändes skönt att han tog tag i det när jag inte kunde själv.

Vi fick ha sötnöten inne hos oss men om vi ville så tog Neo henne på natten och det var skönt, första natten fick vi tom sovmorgon till klockan 10, härligt!

Den första tiden gick bra tycker jag, var några gånger hon var otröstlig men hon var väldigt duktig för att vara så liten, det enda hon behövde var att ligga på en värmebädd och äta prick var 3e timme.


Enda gången som hon fick ta på sig kläder var när vi skulle ta bilden till webbisar.
Annars så låg hon naken ( blöja på ) på värmebädden.


Bilden som kom på webbisar hihi


T fick ta hand om henne hela tiden då jag inte klarade av att vara utanför sängen, sitta upp gick bra men inte mkt mer.


På söndagen fick vi komma in på Neo och jag var fortfarande inskriven på BB.


Vi fick ett jättestort rum med två sängar som de satte ihop till en, sedan gjorde de ett litet bo i mitten åt E så vi alla kunde ligga där.
Där inne fick vi klara oss själva såsom att göra egen mat, bädda sängen m.m.
När det gällde E var det bara till att ringa så fick vi hjälp med allt och kunde fråga om allting.


Här sover jag gott.


Det tog många dagar innan jag klarade av att gå länge än toaletten som låg utanför rummet.
T fick ta hand om både mig och E, men det tycker jag att han gjorde galant!


Även på Neo fick vi lite lyx på natten, de hade henne och vi fick 6 timmars sömn vilket var väldigt uppskattande.
Doktorer kom varje morgon på rond men de hade ingenting då allting gick som på räls och hon var så duktig.


Hon fick även en sond pga av att hon inte hade så mkt energi och den la hon på att äta ur en kopp.
Nu kunde vi sonda henne och samtidigt så kunde hon öva på att lära sig att amma och lägga sin energi där.
Det var lite kruxigt med sonden för vi var rädda att hon skulle dra ut den, vilket hon hade gjort en gång, då hade hon lagt den så fint vid sidan om =)


Myser hos mamma


Att sonda var inte svårt tyckte jag och vi skötte allting med henne och fick mkt beröm =)


I slutet av veckan så försökte jag mig på att gå ut utanför sjukhuset, då satte vi oss på en bänk och tittade på folk.
Det tog sin lilla tid men så skönt att orka ta sig ut och få andas frisk luft!
Jag var så trött på sjukhuset så jag blev deprimerad.


Detta är en fin bild om inte 20kg haka hade legat där ha ha, jag lutar huvudet på sidan.
Är den enda bilden på oss två på sjukhuset pga av hur man såg ut, som tur är så är hakan borta idag.


Första badet på Neo

Eftersom jag inte hade mjölk så det räckte så valde jag att sluta med amningen och vi gick över till ersättning och flaska.
E lärde sig snabbt och åt så bra så vi blev lovade att få komma hem på måndagen.
Då ville de på BB inte skriva ut mig pga av att trycket inte var bra men jag sa att får jag inte komma hem så skriver jag ut mej själv ;o)
Det var inga problem efter lite prat med doktorn och det var så skönt att komma hem efter nästan 4 veckor på sjukhus och endast varit ute 4 gånger.


Första bilturen


Vi blev utskrivna med hemsjukvård.
Det betyder att hon fick åka hem med sonden och sedan kom de hem ifrån neo varannan dag för att kolla läget och väga henne.
Hon behövde endast använda sonden ngn gång hemma, hon var så duktig och orkade ta flaskan de andra gångerna.
Efter ca 2 veckor så tog vi sonden för den var på väg ut och vi blev utskrivna och inskrivna på bvc.


När vi låg inne på Neo så kom kuratorn för att prata med oss om en sak, då frågade hon även hur förlossningen hade varit och vi berättade.
Hon ville att vi skulle skriva ett brev, dels för att det är bra för en själv och sedan kunde det vara bra för avdelningschefen att veta om det.


Vi har fått ett personligt brev ifrån honom och bm ringde även och ville träffa oss.
Ja, där finns inte så mkt att skriva om mötet, hon bortförklarade det mesta och där blev inte mkt klarhet i det hela.


Det som var possitivt med att ligga så länge på sjukhuset är att vi kunde fråga om allt vi undrade över.
När vi åkte hem så kände vi oss säkra på många saker som vi inte hade gjort om vi hade åkt hem efter 2 dagar.
Vi är iaf nöjda med personalen inne på bb och på neo.


Imorgon har det gått 7 veckor sedan hon föddes och det är först nu som jag klarar av att vara ute utan att svettas som en gris och bli andfådd.
Detta är endast början, nu måste jag försöka få tillbaka muskler och kondition, 4 veckor liggandes gör inte en gott.
Jag slutade att blöda kraftigt efter ca 3 dagar, kroppen är verkligen fantastisk på att läka.


7 veckor efter födseln och så här har mkt har sötnöten växt:


Födsel vikt: 2149gram      7 veckor: 3420gram
Födsel längd: 42cm          7 veckor: 50.5cm
Födsel huvud: 32             7 veckor: 35.9


Som ni ser så går hon upp bra och växer bra trots att hon var så liten när hon kom, det enda som man får tänka på är att inte tänka att hon är 7 veckor och ska kunna det som 7 veckors bebisar ska kunna.
Det tar lite längre tid för henne att komma ikapp.


Redan från födseln, när hon öppnade ögonen så såg jag att hon hade hasselnötsfärgade ögon?
Mkt märkligt då ingen av oss har det, det tog ett tag innan jag såg hennes ögon i ljuset och såg att hon hade rött i sina ögon, ngt som "vanliga" barn inte har.


Tiden har nu gått och det ändrar sig inte, ser man henne i ljuset så ser man att de är röda.
Jag tycker att det är lite jobbigt och känsligt då det känns som man kan se rakt igenom henne och att hon ser rakt igenom en.
Hon fäster inte blicken vilket jag hoppas kommer snart.


Idag pratade jag återigen med bvc om just hennes röda ögon då jag vill att det redan nu utreds.
Jag är nästan säker på att hon har albinism och försöker att förbereda mig på det.
Hon har rött i ögonen och har sitt vita hår, hennes hudfärg är inte så vit vilket är skönt.
Det var en doktor på sjukhuset som kommenterade just albinism.
Det gör inget om hon har det, då är hon unik, det som jag mest oroar mig över är att det är synen som tar stryk, jag hoppas iaf att hon kommer att kunna se någorlunda bra.


Försöker att inte gå händelserna i förväg men just nu så vill jag iaf att de gör en utredning så vi kan få en klarhet.


Fortsättning följer angående det men nu sätter jag stopp för min förlossningsberättelse =)


Blir det fler barn så lär jag iaf vara väldigt bestämd på förlossningen så jag får den vård som man ska få.



Ps. Om ni undrar varför texten ibland ser konstig ut så fungerar inte blogg så bra ikvaäll.

Förlossningsberättelse Del 2

Jag låg och väntade på att sovdosen skulle börja värka och vi ringde även för att höra hur lång tid det skulle ta för jag började känna av värkar.
Bm studernade kom in och sa att det tog ett litet tag och att jag skulle försöka att sova.
Jag sa även till henne att så som bm beteede sig så skulle hon nog valt ett annat yrke.

Låg och slumrade till emellanåt men vaknade till var gång där kom en värk för det gjorde ont, T satt sidan om sängen hela tiden och höll min hand, jag kramade hans hand var gång en värk började tills den tog slut.

Tiden gick och inte kunde jag sova då värkarna blev starkare, vi ringde på klockan och in kom en usk.
Jag sa som det var och att jag hade ont, till svar fick vi att det gjorde ont att föda barn!
Jag svarade att man brukar kunna få smärtlindring och sedan gick hon....

Där låg jag i sängen och kämpade mig igenom värk efter värk, jag hade ju ingen aning om hur det skulle kännas, var det värkar? Var jag gnällig? Hur starka var dem egentligen?
Antagligen starka då T fick byta sin ring till andra fingret för jag kramade så, jag struntade helt i omgivningen och fokuserade endast på dessa dumma värkar.

Trött som attans med värktablett i mig, morfin, ingen mat på en hel dag och värkstoppande som inte hjälpte!
Det jobbiga var när jag skulle på toa vilket jag behövde ofta för hon tryckte och tryckte på blåsan, var jobbigt att sitta på toan med värkar då den var så hög (toalettstolen).

När jag satt där inne så ringde vi igen och sa som det var att jag hade ont, att tabletten inte hjälpte.
Då kom där in ngn annan tomte, vi berättade till svar fick vi:
- De håller just nu på med en annan förlossning och har inte tid att komma, ni behöver inte ringa mer för de kommer när de har tid!!
Jag såg nog ut som en fågelholk för hur kan man svara så???

Jaha, in knallade vi och kämpade och kämpade i ca 2 timmar, då var jag så pass klar så jag ringde.
In kom en annan bm, då skällde jag ut henne.
Sa till henne att man lämnar inte en förstföderska i 3 timmar! helt själv, jag är rädd och vi hade blivit lovad en undersökning 00.30.
Grät gjorde jag då med och hon skulle gå och höra efter.

När hon kom tillbaka frågade hon om hon fick göra undersökningen?
Arg som jag var så sa jag att jag skiter i vem som gör den.
In å kika och då var tappen helt borta och jag var redan öppen 4cm.
Hon frågade om jag ville ha ngt??
OM jag nu inte hade läst på så mkt och vetat så mkt, hur i hela världen skulle jag kunna veta vad man kunde få och vad som var bra och vad som fanns??
Jag sa lustgas och fick en mask, jag bara - eh hur använder jag den??
De började på den svaga dosen med, tyckte inte direkt de hjälpte för jag mådde illa av den.

Nu var klockan ungefär 03:30 och vi hade legat själv i ca 3.30timmar, där står tom att värkarna började 19.00 i mina papper som jag har.

Vi fortsatte kämpa på och jag svor som in i.

Efter en stund kom "mitt" gäng in, då skulle bm studerande lyssna på bebis och jag sa ifrån att nu ville jag ha epidural.
Bm sa att men du är ju bara öppen 3cm, nej 4 för det sa den andre.
Ja, då lyssnar vi så ringer jag sen.
Allt lät bra och de gick.

Helt plötsligt så kände jag att "grynet" gjorde ngt konstigt och skrek till T att ring ring!
Bm kom och jag skrek hon gör ngt, vad gör hon (lätt hysterisk), nej men hon rör nog bara sig!
Nej! Hon gör ngt och jag vråla och vråla, då skulle bm studernade lyssna igen men hon blev så stressad och hittade inte.

Bm förstod att det var ngt och vred på lustgasen för fullt, jädrans vad jag andades in den, jag var helt väck och världen snurrade och jag såg ingenting men skönt var det.
Hon började att hojta att du ligger ju i en mjuksäng vi måste ta in förlossningssängen.
Ut och in med den sängen och då säger hon till mig res dig upp, helt galet!

Jag vet inte hur men upp kom jag, sedan ut med den sängen och T fick hjälpa till så han försvann ut.
Då helt plötsligt åkte slangen till lustgasmasken av och jag vråla till henne att den åkte av, fortfarande lätt hysterisk då jag hade satans ont, och kände masken som min enda trygghet där jag slapp känna av det.
Plopp och jag kände att "grynets" huvud "ramla" ut, då hojta jag igen att hon kommer nu, hon kommer nu, jag känner hennes huvud!!
Bm säger att sätt dig ner i sängen, jag hojtar återigen jag kan väl inte sätta mig på hennes huvud!!!

Hur jag kom i sängen vet jag inte men T kom och jag kände hans hand.
När de väl kikade därnere så såg de hennes huvud och bm började då hojta till studerande sätt på elektroden på huvudet, hon fibblade och bm hojtade mer.
På med den och snabbt in med antibiotika i min kanyl, jag skulle fått de innan då hon kom förtidigt så det var på gränsen.

Klockan var nu ca 05.00, så på cirka en timme gick jag från 4cm till 10cm = helt öppen, inte dåligt!

Jag andades min kära lustgas, kramade Ts hand och skrek jag bajsar på mig, för det kändes som det vilket ni alla vet som har fött =)
Bm sa att gör du det, självklart kunde jag inte det då jag inte ätit ngt och kräkt upp allt.
Jag kände riktigt hur båda hålen öppnades och då ingen berättade för mig om jag skulle krysta, om jag fick så sa jag att nu krystar jag.

Jag krysta och svor och bm säger då till mig:
- Anna, nu får du ta och lugna ner dig, jag har aldrig i hela mitt liv hört så många svordomar (och hon har varit bm i 25år).
Då säger T ifrån att i detta läget får hon svära hur mkt hon vill.

I bakgrunden hörde jag bm säga ring efter X ring efter X, då var min första tanke, är det ngt fel på henne???
Sa till dom att ni måste säga vad som händer hela tiden!
Jag fortsatte att krysta på när värkarna kom, det var en jättemärklig känsla att känna att ngt är där nere, det gjorde inte speciellt ont (antagligen för jag var så väck!) men det var obehagligt, ville bara få bort det och helt plötsligt började det bränna.

Trodde jag skulle brännas sönder och mitt i allt säger bm att nu får du sluta krysta!
Det var det värsta momenten, jag såg innanför ögonen att nu var hon halvvägs ute för då brukar de säga ifrån.
De ville jag skulle slappna av och sjunka ner med benen hur lätt det nu var!

Vid nästa värk ville de jag skulle pressa ner hakan och ta i allt jag kunde.
Värken kom, de sa jag fick inte ansas med lustgas så jag var med när hon kom och splasch, så kom hon ut.
Upp på mitt bröst, en liten varelse fullt med vitt hudfett, det första hon gör är att kissa och bajsa på sin mamma ;o)
Jag var borta men kommer ihåg ögonblicket, jag visste inte hur jag skulle betee mig för allt var så märkligt, det hade gått så fort och där låg hon, jag svammla mkt om att det kan inte vara min, så fin hon är.
Kändes konstigt nertill för navelsträngen var kort tyckte jag, de tyckte vi skulle titta efter så det var en flicka och det stämde ju =)

Hon skrek inte vad jag kommer ihåg utan låg bara där och mös med en mössa på huvudet och massa filtar.

Jag krystade aktivt från 05.20 och 05.26 kom hon, alltså 6min!
Var kanske en 3-4 krystar, det var en helt lagom förlossning enligt mig :p

Sedan var det dax för moderkakan, den ville inte riktigt så de tryckte och tryckte men 05.40 kom den, var inte obehagligt.
De hade innan tagit blodprov på navelsträngen och nu kollade de kakan.
Jag ville se den, tyckte inte alls den var äcklig utan fin, den var även hel.

Min första fråga var sedan har jag gått sönder??
De skulle tvätta och se och fy, det var inte skönt, men de sa åt mig att ta lite lustgas, ett stygn behövde jag!
1!
Gissa om jag var och är glad!
Fick bedövningsspray som gjorde ont som in i helvete rent ut sagt, fortsatte med lustgasen och hmm, bedövningsspray?
Det kändes det stygnet kan jag säga men det gick fort.

Sedan fick T ta hand om grynet för jag mådde inte riktigt bra efter allt och med mitt tryck.



Första bilden på Emilia Vilda Marie
Hon vägde 2140gram och var 43cm lång.



Här ser ni själva hur borta och känslosam jag är.



Men även en glad mamma =)

Usken fick mata henne direkt med 10ml nan eftersom hon var så liten och behövde mat direkt.
Eftersom hon vägde under 2.2 fick doktorn ta ställning till om hon skulle in på Neonatal direkt, men då värdena var bra och tempen med så fick hon stanna kvar hos oss, men blev inskriven på Neo.

Vi fick stanna kvar i många timmar på förlossningen, bm och bm studerande kom in innan de gick hem och pratade lite, men hon verka inte alls tycka att hon gjort ngt fel.

Morgonpersonalen kom och det var mkt folk hela tiden, vi fick vår bricka med mat och ni kan inte ana såå gott det var, äntligen kunde jag få i mig lite.

Allt det onda hade släppt i kroppen direkt när hon kom ut, det var en befrielse!

Jag låg blixtstilla för det var så obehagligt med allt blod som kom.
Jag bad att få gå på toaletten, hon som kom med en gå stol var så förstående, vi tog det försiktigt upp och in på toaletten och hon hjälpte till, jag tyckte det var obehagligt med magen som var borta och att kissa.

Det gick inte så vi gick in igen.
Efter ett tag behövde jag återigen gå, de kom in men nu var det en annan barsk tant.
Hon tyckte, res på dig så går vi!
Ingen som visste om mitt blodtryck, att jag legat i flera veckor, var yr, hade inga krafter efter en förlossning med morfin, sömntablett och ingen mat.
Sedan rann det och rann, märkligt med den här biten efteråt kan jag tycka, vem berättar det för dig om du inte läser dig till den??

Upp och in kom jag iaf.
Ngt jag tyckte var läskigt var att jag kände där kom saker ur mig?
Förstod inget alls men de sa att det var avslaget som blir klumpar..hmm.
Jag sa att jag kan inte kissa, jo men du kissar ju?
Nej, det är ngt annat som rinner...vad var det för personal!!!!!

In igen och de var inte direkt hjälpsamma att ta på en, jag kunde knappt stå på benen.
Tredje gången jag behövde så hjälpte t mig för då låg jag och bada i blod, nice!
In igen och då fick vi ringa för jag blev likblek och höll på att svimma, fram med hela sängen och ner i den kom jag.

Då försökte jag förklara återigen hur det var och då förstod hon nog.
Hon tyckte jag skulle bli liggande nu, men jag var ju kissig men hon trodde inte riktigt på mig.

De tappade mig och oj vad mkt där var, nog allt var jag kissig!

Sedan låg vi där timme efter timme, T med lilla E i sin famn, jag med illamående, svimningskänslor, var både rädd och förvirrad för jag kände absolut inte det för lilla E som man "ska" känna.
Glädje, lycka över att hon var här, jag kunde inte ens ta hand om mig själv.

Som tur är så ändrades det och del nr 3 får komma imorn, när vi kom in på BB, Neo och när vi kom hem =)

Jag orkade inte läsa igenom allt så ni får urasäkta om det är långa meningar här å där.
E sover här bredvid så passade på nu =)

Förlossningsberättelse Del 1

Jag delar upp den så det inte blir alltför långt att läsa på en gång =)
Då kör vi!

Det hela började med att jag var på koll på medicinmottagningen, trycket var högre än vad det brukar vara och nu hade jag en 2a på protein så återigen fick jag knalla upp på obstetrisk mottagningen.

Denna gången kom jag in på förlossningen och en läkare kom och jag tänkte att ja då kör vi samma återigen, prat, ctg, prover och sedan får jag gå hem igen.
MEN denna läkare ville lägga in mig för observation pga av trycket, gjorde ett ultraljud med och allt såg bra ut.
Jag blev chockad för jag var ju på väg till maxi...fick lov att åka hem och packa lite saker och sedan åkte jag upp och blev inlagd på perinatal bb.

Rummet var väldigt litet och jag fundera mest på vad jag skulle ta och hitta på för jag mådde som alltid.
Dagarna gick och de tog prover för havandeskapsförgiftning nästan dagligen, ibland fler än en gång, svårstucken som jag är så var det inget vidare.
Under hela vistelsen hade jag nål i handryggen vid 3 tillfällen och de tog cirka 5 försök på olika ställen innan det gick, mindre skönt, var helt sönderstucken.

Mina prover för havandeskapsförgiftning var alltid helt ok, de åkte upp och ner och proteinet i urinen var 2,3,2,4 och sedan låg det på 4a hela tiden.
Jag började att inte må så bra, undertrycket gick från 110 till 60 på 1 min, så ni kan tänka er så väck jag var, höll på att svimma i duschen så det blev hel utryckning.
Sedan fick jag inte gå upp ur sängen eller göra ngt själv i ca 1 vecka.

Efter några dagar så började jag få ett tryck under brösten som gick runt om och bak i ryggen till lungorna, kom och gick och det var så drygt att behöva dra samma berättelse om och om igen, tänk så många läkare, bm och usk som jag träffade.
Ctg gjordes 2 gånger om dagen men lilla grynet mådde fin fint där inne.

Till helgen fick jag permis och fick sova hemma men det gick inte bra, hade så ont hela natten så nästa dag ville jag stanna på sjukhuset.
Det blev värre och värre och mitt i natten satt jag och storgrät för det gjorde sjukt ont.
Ringde till Tomas mitt i natten och sa att han fick komma.
De som jobbade den natten var inte de bästa men de ringde efter doktorn som hade akut kejsarsnitt och det tog 6!! timmar innan hon kom, sedan undra de om jag kunde vänta tills ronden kom 3 timmar senare...eh nej!

Doktorn kom, jag fick 1 ml morfin, var "spännande" att se hur det var, det blev snurrigt och efter ett tag så försvann smärtan, skönt!
Men jag kräkte och kräkte fy fan allt kom upp, mådde inte alls bra på det, sov hela dagen.
Dagen efter sov jag med, tog 2 dygn innan det var ute men smärtan var borta och dagarna gick men jag mådde inte alls bra.

De gjorde ultraljud mitt i veckan för att se hur hon växte, hon var tillväxthämmad med 12% men det var inte så mkt, men flödesmätningen var inte så bra, flödet har slutat på vänster sida så det var tur att moderkakan satt på högra så det var ingen fara för henne.
Jag skulle få undersökning varannan dag.

Frågade om jag fick åka hem och packa bb väskan men icke, jag fick snällt stanna i sängen för de visste inte hur det skulle gå, allt var en tidsfråga.

Fredagen den 3/9 kom och jag vaknade för det onda hade kommit tillbaka igen, prover togs men som vanligt var de ändå ok men åkte upp och ner.
Jag grät och läkaren kom tillsammans med en överläkare ( alla läkarna hade möte om mig hela tiden så de alla var överens om vad som skulle göras ).
Mina reflexer var sämre vilket de är vid havandeskap och de beslutade att jag skulle åka in till förlossningen och sättas igång, läkaren sa att det var väl tur att du inte fick åka hem igår =)

Jag blev inkörd på förlossningen och allt snurrade i huvudet, ska jag föda nu?
Hur? Hur lång tid tar det? Snart är hon här och det var svårt att förstå.
Som tur var hade jag bett mamma dagen innan att köpa prematur kläder.

Klockan var 11:30 när jag fick den första gelsprutan och även två olika dropp, jag kunde inte äta ngt för jag kräkte upp det igen.
Eftersom jag hade så ont så blev det en spruta morfin igen.
Fick även kissa i bäcken och mäta hur mkt jag kissade.
Försökte dricka vatten, fick tom cider för att jag skulle tycka det var gott.
Tiden gick och jag mådde inget vidare, som tur är så gick tiden fort.
Klockan blev 17:30 och då var det dags för ny undersökning och ingenting hade hänt så jag fick en ny gel spruta.
Ny undersökning skulle bli 00:30 men ingen ny spruta förrän morgonen om inget hänt.
Fick mensvärk efter gelsprutorna.
Det var ctg hela tiden tyckte jag och efter varje spruta skulle man ligga 1 timme helt stilla med den.

Bjuder på världens värsta bild på mig men T ville ta en så här har ni mig som "firar" att jag ska föda..



Automatiskt så låg man och kände efter, helt plötsligt vid 19.00 så kände jag att ngt gick sönder och det forsade ut vatten så jag ringde för att säga att nu gick vattnet.
De kom in och när jag berättade så säger hon, det kan det inte ha varit utan var nog bara lite gel!
Hmm, nej?
Så tittade hon efter och mkt riktigt så hade vattnet gått.
Efter vattnet gick så slutade morfinet att verka direkt och jag fick ännu ondare än innan, ringde och sa detta, sist hade morfinet hjälpt i flera dagar.
De sa att nattpersonalen kom snart.

Jag fick ont i magen och det andra blev värre och värre, satt böjd som en ostbåge när nattpersonalen kom in och storgrät.
Det var en bm studerande, bm och usk.
Bm studerande satte sig på huk och hälsade, bm sträckte fram handen och presentera sig och jag hade så ont så var fokuserad på det, då snäser hon av och vad heter du? Usk hälsar inte ens.

Jag förklarade det onda, ngt smått irriterad då detta var gång nr 100 och läser ingen journalen lr får en rapport att jag redan fått morfin pga av det onda.
Då mumlar hon tyst till usk det är nog bara sammandragningar, då säger jag ifrån att det är det inte för detta har jag haft länge och ingen vet vad det är.

Då skulle de ta ett ctg å sedan prata med läkaren, jag kunde knappt räta på mig och var så ledsen, då tyckte hon mest att jag inte skulle "gnälla".
De fick sitt ctg och kom in med en sovdos.

Sovdosen innehöll omeprazol som jag fick i nålen, en sömntablett, panodil ( det får man alltid och jag undrar varför?), bricanyl för att stoppa värkarna och sedan kunde jag få mer morfin men jag sa att jag väntade.
Skönt tänkte jag, då ska jag få sova lite...trodde jag!


Del 1 blev lång och del 2 kommer bli mer "spännande" , tänkte del 1 får innehålla innan, del 2 själva förlossningen och del 3 efteråt.

Del 2 kommer imorn =)
Visa fler inlägg