Det händer inte mig...

Så tänker nog d flesta...
Här har det varit lite tyst, det har hänt så många privata saker som jag inte vill gå in på, så det mesta går i ett.
Som tur är så mår jag lite bättre så jag orkar med, ibland är jag dock rädd för att marken ska dela sig och jag ramla ner.

Saker händer, vare sig man vill det lr inte. Jag tror att vissa saker händer vissa människor. Som tex att mina barn har valt mig och jag har fått just de av en orsak. Det är tex inte alla som hade orkat/klarat av att få ett barn som tex Emilia men d har fått mig att bli starkare och växt som person. Därför hade d inte varit en chock lr d blir en chock om Adele har ngt. Fast just nu tyckte nog "ngn" att d räckte. Ngn är inte Gud då jag inte är troende men tror på andra saker.

Vi har haft en tuff grav. tog oss igenom och nu några veckor efter så händer d svåra saker både i min familj och vår familj. Lite kan jag väl tycka att d räcker nu. Samtidigt så blir jag istället så arg istället för ledsen och där finns min drivkraft. Istället för att trilla ner så kämpar jag mig ännu mer upp.

Idag är första dagen för mig och Adele själva, vi ska snart gå till Bvc.

Avslutar detta inlägg med att säga att jag är  tacksam för mina vänner som fortfarande finns där efter allt och så tacksam för min familj.



#1 - - Monica:

Två såå fina tjejer!

#2 - - kajsa:

Hittade din blogg för ett tag sedan och har varit inne ofta och läst. Tycker du är beundransvärd som gör allt för dina barn!