Adele Lovisa Marie

Nu har vår tjej tittat ut och vi alla är hemma. Det har varit en tuff och lång resa. Jag är rättså slut som människa men är en stolt tvåbarnsmamma till mina fina flickor! 

Det blev samma resa som med Emilia. Jag låg inne i tre veckor med väntan på att bli sämre, ja det är tyvärr sanning. Jag har skällt ut både läkare, bm och usk. Där finns många nötter och det är skrämmande när jag vet och kan mer, men jag vet hur jag fungerar. Där har även varit några små guldkorn till läkare och bm. Sedan läkaren som var en stor stjärna i början visade sig vara en toffel å höll sig undan när d väl gällde.

Samma visa var dag, väckt 8, tog tryck som pendla mellan 180/120 till 150/85 märkligt nog, kissa i mugg, början var d 2:a sedan 1:a men när d gick utför så 3:a. I slutet var d blodprov var dag, toxprover för att se om lever och njurar var påverkade. Jag har endast ett bra kärl i ena armen så d har använt mina händer, där d flesta är korta så jag är sönderstucken. Ny "nål" i handen med som måste bytas var tredje dag. Sedan tryck flera gånger om dagen.

Emilia var ofta och hälsa på, jag fick komma hem några timmar ibland. Det var tufft att ligga i ett tyst rum sålänge. Längtan efter familjen blir tuff. Precis som med Emilia mådde syster bra i magen. Dessa tråkiga ligga 30min i ctg kurva flera gånger om dagen.
Tillväxtultraljud gjordes med, -16% slutade hon på. D gjordes även många flödesmätningar där man kollar flödet i mina kärl och hennes navelsträng och moderkakan. Mina två kärl i ljumskarna var dåliga, hade notchar på båda = hårt motstånd, ett normalvärde ska ligga på 1.14 ca å jag hade 2.60 vilket är högt. D visar dels på att jag kommer bli dålig i hf och att navelsträngen kan bli påverkad. D "komiska" är att d helst inte vill göra snitt men hade navelsträngen lr moderkakan blivit påverkad hade d snittat. 

I slutet blev även mina reflexer sprittiga, vilka d blir vid hf. Mitt tryck dala å gick upp högt, jag var ganska borta flera gånger i slutet men d vänta å vänta tills d insåg att vi kom inte längre....nä men grattis typ!

Fortsättningen på hur d då gick kommer i min förlossningsberättelse som är kort då jag gjorde den på tre timmar!

Min diagnos slutade med svår preeklampsi  trots jag blivit lovad att d inte skulle gå så långt denna gången men ja, jag hade ju rätt och jag anser att sjukvården är lika kass som för tre år sedan.

Dock är jag sjukt stolt över mig själv! Jag har trots allt verkligen kämpat d tre sista veckorna fram till vecka 35. Jag har många gånger velat att d skulle starta tidigare men när man ser sin lilla skrutt så är jag glad att jag kämpa på. 

Efter så slutade jag med alla tabletter för trycket. Fick insatt en tablett i jämfört med alla 75 innan. Dock mådde jag inte bra, hjärtklappning, yrsel m.m Trots jag berättade alla symptom för alla så gjordes inget förrän min favorit bm kom. Hon tog ett hb som låg på 85, man ska ligga på 120. Den natten fick jag två påsar blod och dagen därpå låg d på 101 men jag mådde mkt bättre! Fortsätter nu med järntabletter. Tänk om hon inte gjort d, en sådan enkel sak.

Dagen jag åkte hem var hon på plats. Jag letade upp henne innan vi åkte å självklart blev jag känslig å börja gråta, igen! Tre dagar efter fl grät jag över allt! Varade i några dagar. Jag berättade för henne att hon var guld värd, att hon gjorde ett bra jobb och att jag var så glad för henne. Hon lyssna, trodde på en och gjorde allt hon kunde. Vi prata mkt då hon är i samma ålder. Hon blev rörd men jag kände att efter alla mina vistelser så är d viktigt att berätta när ngt är bra och hon har verkligen valt rätt yrke och har ett stort hjärta.

Blev långt men mkt som hänt under min tid på avdelningen.

Förlossningsberättelsen kommer i nästa inlägg :-) 

Välkommen hjärtat! 



#1 - - Caroline mamma till Tilde:

Grattis till er dotter!

Svar: Tack så mkt :-)
.

#2 - - Monica:

Grattis till en till söt tjej!