Dansprinsessa ^^

Emilia går och dansar. Hon går på Ann Wilson dansskola och tycker d är så roligt! Det var sista gången i söndags och då fick man komma och titta på. Hon var så stolt att visa upp vad hon hade lärt sig. Roligt att hon har hittat ngt som är kul, hon fick tyvärr inte börja rida förrän hon är 5 år.



Några minuter att andas

Det har inte blivit så mkt bloggande som jag hade önskat. Det går verkligen i ett med barnen och allt som ska ordnas innan jul. Eftersom jag låg inne en månad så känns det som jag har förlorat den, det har gått så snabbt till att bli dec.

Det är ett evigt kämpande med Adele varje dag pga hennes bajsning. Det blir mkt skitsnack. Vi har börjat med mjölkfritt, inte för jag tror hon är allergisk men hennes tarm är fortfarande omogen. Vi har även fått komma till samma barnläkare som vi hade på akuten. Nu kämpar vi för att d ska bli löst så A förstår att d inte gör ont, d är hon själv som håller emot och kan skrika länge och högt pga det.

Emilia har blivit så rolig med alla sina frågor och hon förstår att mamma mår bättre nu och vill att jag ska göra saker med henne.

Ja, livet rullar på och det är mkt att göra denna sista månaden detta året. Det är svårt att inte bli stressad.

Annars går det bra med Adele som nu snart är 7 (-5) veckor. Galet att hon egentligen bara är 2 veckor. Hon är en envis och stark tjej, precis som resten av tjejerna i denna familjen ;-) Hon går upp bra i vikt och har en lång överkropp då hon redan använder storlek 50. Det är så annorlunda att ha en bebis som ligger å tittar på lamporna och är så mkt med. Det är en annorlunda känsla att ha två så pass olika barn men jag är så glad för dom. Det finns mkt tankar inför framtiden just pga att vi fick "en av varje" men vi får försöka att ta dag för dag. 


Lillfisen är hyperglad i tisdagsmorgon och pratade för första gången. 



Det händer inte mig...

Så tänker nog d flesta...
Här har det varit lite tyst, det har hänt så många privata saker som jag inte vill gå in på, så det mesta går i ett.
Som tur är så mår jag lite bättre så jag orkar med, ibland är jag dock rädd för att marken ska dela sig och jag ramla ner.

Saker händer, vare sig man vill det lr inte. Jag tror att vissa saker händer vissa människor. Som tex att mina barn har valt mig och jag har fått just de av en orsak. Det är tex inte alla som hade orkat/klarat av att få ett barn som tex Emilia men d har fått mig att bli starkare och växt som person. Därför hade d inte varit en chock lr d blir en chock om Adele har ngt. Fast just nu tyckte nog "ngn" att d räckte. Ngn är inte Gud då jag inte är troende men tror på andra saker.

Vi har haft en tuff grav. tog oss igenom och nu några veckor efter så händer d svåra saker både i min familj och vår familj. Lite kan jag väl tycka att d räcker nu. Samtidigt så blir jag istället så arg istället för ledsen och där finns min drivkraft. Istället för att trilla ner så kämpar jag mig ännu mer upp.

Idag är första dagen för mig och Adele själva, vi ska snart gå till Bvc.

Avslutar detta inlägg med att säga att jag är  tacksam för mina vänner som fortfarande finns där efter allt och så tacksam för min familj.



Måndag

Har varit en regnig sådan. Jag är trött. Har lite svårt för att inse vad jag varit med om och att jag faktiskt legat i fyra veckor. Har endast gått två veckor då jag rört på mig, jag känner mig så full av go men kroppen orkar inte.

Dagen börja med att vi var på familjerätten å skrev på d hundra papperna. Sedan hitta jag faktiskt en tröja, som satt bra! Wihoo! Vi åkte till bibblan för att låna nya böcker till E. Hon äger hur många som helst men tycker d är kul med "nya".
Hämta ut lite julklappar som vi beställt å sedan blev det Bvc.

Självklart hade hon gått upp, vår hästätande tjej ;-) Lite mer än 2,6 å kurvan pekar rakt upp!
Vi ska dit imorn igen så dr får klämma på magen å hon ska eventuellt få ett microlax.

Efter vi hämtat E vila vi alla :-)
Jag valde mellan att stanna hemma lr försöka mig på att handla på maxi, valde maxi. Träffade på modiga Helen som var där med sin treåring å 5månaders. Känns som han kom igår å jag fick aldrig se han nyfödd. Känns verkligen som att jag missat en del av mitt liv.

Nu är d kväll å snart sängen :-)

Dagarna går fort!

Se så fräsiga kål snittblommor jag köpte häromdagen



En helt vanlig söndag

hos många men inte hos denna familjen. Trots vi har varit hemma i två veckor så har vi inte landat än. Igår städa vi äntligen här nere, jag storstäda toaletten då jag fick passa på att inreda lite med. Köpt ett nytt högskåp på ikea för att få plats med lite mer. Sedan har jag laserat skötbordet vitt som var tråkigt trä, la även hyllapapper på det. Vi har ett fint hemnes där uppe som ej får plats här nere, så får ha ett litet tråkigare där.

Emilia är i värsta trotsperioden, men det är klart att d är mkt för henne med å ngt hon måste gå igenom.

Adele är endast arg/ledsen när hon har ont i magen. Lätt hänt med ersättning å att hon är för tidigt född. Vi ger mkt lactulos men d kan d oxå få ont av men vi måste få innehållet löst. Precis som E behöver hon hjälp att bajsa men dags att beställa gripe water till henne.

Idag hade vi fina vänner på besök, Natalie, Hence å Leah. D var så kul att se d leka ihop! Första gången som Emilia tar för sig, vilken glädje å självförtroende hos henne :-) Ett grattis i efterskott till Natalie som fyllde 30 unga igår ;-) Ja, man är inte äldre än vad man känner sig.

Imorn är d måndag igen, sista veckan T är hemma. D blir Bvc och vi ska skriva papper på att T är pappa. Tycker d är så tramsigt, bara för man inte är gifta.


Ser ni så lika d är? Lika stora med :-)
Ingen tvivel om vem som är pappa då d är lika honom. 



Adele Lovisa Marie

Nu har vår tjej tittat ut och vi alla är hemma. Det har varit en tuff och lång resa. Jag är rättså slut som människa men är en stolt tvåbarnsmamma till mina fina flickor! 

Det blev samma resa som med Emilia. Jag låg inne i tre veckor med väntan på att bli sämre, ja det är tyvärr sanning. Jag har skällt ut både läkare, bm och usk. Där finns många nötter och det är skrämmande när jag vet och kan mer, men jag vet hur jag fungerar. Där har även varit några små guldkorn till läkare och bm. Sedan läkaren som var en stor stjärna i början visade sig vara en toffel å höll sig undan när d väl gällde.

Samma visa var dag, väckt 8, tog tryck som pendla mellan 180/120 till 150/85 märkligt nog, kissa i mugg, början var d 2:a sedan 1:a men när d gick utför så 3:a. I slutet var d blodprov var dag, toxprover för att se om lever och njurar var påverkade. Jag har endast ett bra kärl i ena armen så d har använt mina händer, där d flesta är korta så jag är sönderstucken. Ny "nål" i handen med som måste bytas var tredje dag. Sedan tryck flera gånger om dagen.

Emilia var ofta och hälsa på, jag fick komma hem några timmar ibland. Det var tufft att ligga i ett tyst rum sålänge. Längtan efter familjen blir tuff. Precis som med Emilia mådde syster bra i magen. Dessa tråkiga ligga 30min i ctg kurva flera gånger om dagen.
Tillväxtultraljud gjordes med, -16% slutade hon på. D gjordes även många flödesmätningar där man kollar flödet i mina kärl och hennes navelsträng och moderkakan. Mina två kärl i ljumskarna var dåliga, hade notchar på båda = hårt motstånd, ett normalvärde ska ligga på 1.14 ca å jag hade 2.60 vilket är högt. D visar dels på att jag kommer bli dålig i hf och att navelsträngen kan bli påverkad. D "komiska" är att d helst inte vill göra snitt men hade navelsträngen lr moderkakan blivit påverkad hade d snittat. 

I slutet blev även mina reflexer sprittiga, vilka d blir vid hf. Mitt tryck dala å gick upp högt, jag var ganska borta flera gånger i slutet men d vänta å vänta tills d insåg att vi kom inte längre....nä men grattis typ!

Fortsättningen på hur d då gick kommer i min förlossningsberättelse som är kort då jag gjorde den på tre timmar!

Min diagnos slutade med svår preeklampsi  trots jag blivit lovad att d inte skulle gå så långt denna gången men ja, jag hade ju rätt och jag anser att sjukvården är lika kass som för tre år sedan.

Dock är jag sjukt stolt över mig själv! Jag har trots allt verkligen kämpat d tre sista veckorna fram till vecka 35. Jag har många gånger velat att d skulle starta tidigare men när man ser sin lilla skrutt så är jag glad att jag kämpa på. 

Efter så slutade jag med alla tabletter för trycket. Fick insatt en tablett i jämfört med alla 75 innan. Dock mådde jag inte bra, hjärtklappning, yrsel m.m Trots jag berättade alla symptom för alla så gjordes inget förrän min favorit bm kom. Hon tog ett hb som låg på 85, man ska ligga på 120. Den natten fick jag två påsar blod och dagen därpå låg d på 101 men jag mådde mkt bättre! Fortsätter nu med järntabletter. Tänk om hon inte gjort d, en sådan enkel sak.

Dagen jag åkte hem var hon på plats. Jag letade upp henne innan vi åkte å självklart blev jag känslig å börja gråta, igen! Tre dagar efter fl grät jag över allt! Varade i några dagar. Jag berättade för henne att hon var guld värd, att hon gjorde ett bra jobb och att jag var så glad för henne. Hon lyssna, trodde på en och gjorde allt hon kunde. Vi prata mkt då hon är i samma ålder. Hon blev rörd men jag kände att efter alla mina vistelser så är d viktigt att berätta när ngt är bra och hon har verkligen valt rätt yrke och har ett stort hjärta.

Blev långt men mkt som hänt under min tid på avdelningen.

Förlossningsberättelsen kommer i nästa inlägg :-) 

Välkommen hjärtat! 



Visa fler inlägg