Besviken

Idag har det varit en tuff dag. Efter förskolan la jag mig å vila ett tag med E. Sedan kom Helena och jag väckte E runt 15. Jag tycker det är så svårt att veta vad jag ska göra, ska hon få sova tills hon vaknar? Hon behöver det men samtidigt kan hon då inte lägga sig 19.

Hon var gnällig och bara skrek. Förskolan tar all energi ifrån henne, ska prata med hennes ögonläkare och synpedagog hur vi gör det bäst för henne. Så, en gnällig tjej som inte skulle ngt, en mamma som blev tröttare och tröttare i huvudet. Jag kände tillslut jag orkar inte! Dessa dagar har jag insett vilken stor inverkan min iih har på mitt liv. Det gör mig ledsen och så besviken , jag orkar inte ge allt jag vill till min tjej för jag har ingen energi. Ni kan inte ana hur det känns, det gör ont. Min fina tjej som jag vill busa rundor med och springa efter men det tar stopp för mig. Jag vet att hon har det lika bra med det vi gör men det är besvikelsen, vad jag hade sett fram emot som tog stopp. Det får mig att känna mig värdelös :,-( Vi satt alla på hennes rum och lekte och klockan gick. Hon blev mer gnällig och det var lönlöst att laga ngn mat då hon skulle bäras hela tiden. T ringde och jag bröt ihop för jag var så trött.

Efteråt så åkte vi och köpte mat, rara Helena följde med och hon åt med oss, det underlättade allt så det var skönt med hjälp. Efteråt blev det pyjamas och säng för E, tog 20min sen sov hon.

Jag duscha, fixa disk och tvätt, tog mig en cola och har nu sett Greys. Det måste vara det bästa programmet som någonsin har gjorts! E har börjat hosta nu som attans där inne, inte bra...

Hoppas det inte blir en för jobbig natt, vi ska till Lund imorn. Sedan kommer pappa T hem på kvällen, som vi saknar honom!