enjoy the little things



Idag
har det varit en riktig skitdag. Jag har slutat att tycka synd om mig själv, istället börjat att inse att detta 
ä r mitt liv
. Däremot så t r o r jag starkt på att det en dag kommer att bli precis som jag har tänkt mig. Allt som händer under årens gång får en att inse. Ok, fine vi vinner absolut nada på 8 trisslotter, men vi vinner lite då och då här i livet.

Tomas sökte ett jobb, en intervju och förra veckan fick vi veta att han blir fastanställd. Vi tog en chansning men titta så mkt som vi vann! Det som känns trist på vägens gång är alla motgångar, men de ska vi bekämpa och vända till medgångar! Ingenting blir bättre än vad vi själva gör det till!

Dagen började med att jag tog av E sin pyjamas och hittade massor med prickar på henne. Ringde vc och fick tid till BVC, mamma fick ta med henne dit då jag skulle på möte med chefen på jobb. Självklart var hon viktigare men kändes onödigt att båda gick till bvc när vi kunde lösa det.
Jag mötte upp facket och hade mötet. Det bästa med det är att jag än en gång fick höra allt som jag hade hört innan = inget nekandes. Jag förstår bara inte hur man kan ha en sådan syn. Det bästa var även när mannen ifrån facket sa att han har 3 barn och under dagistiden var han hemma 2 gånger. Till svar fick han - Det är för att du är karl!!! Ha ha, ja komiskt..för det kan ju absolut inte vara så att hans fru jobbade med och de hade ngn annan som kunde rycka in?
Jag är nöjd över min egna insats, jag kan tom bli förvånad över mig själv, vilken utveckling av mig själv under dessa 2 år. Något som jag fortfarande har kvar, som egentligen inte är negativt är min känslighet. När jag blir arg och anser att systemet är helt fel så blir jag ledsen, jag är inte mer än människa. Jag har inte gjort något annat än att ha kämpat under hela Emilias korta liv, nu ska jag kämpa för mig. Jag blir matt, det pratades om Emilia och det är ett känsligt ämne. När jag själv pratar om hennes "handikapp" så är jag på en nivå, men när ngn talar om det för mig, då står jag utanför murarna.

Nu är jag medveten om att mr Boss läser min blogg och jag skulle ändå aldrig skriva något som jag skulle kunna få tillbaka för. Jag kan säga som så att mötet gick inte bra, det blir ett nytt nästa vecka. Kan även säga att jag förstår inte varför vi har lagar när ändå ingen följer dom, sedan är det rent ut sagt för jävligt att man ska bli straffad för att man skaffar barn, trots allt så kan vi kvinnor inte själv göra dom..

Hem kommer jag och på vc så kunde de inte avgöra om det var förstadiet till vattenkoppor. De tog ett halsprov på henne som visade streptokocker i mun och svalg. Antagligen så har hon inte blivit helt frisk ifrån sin dubbelsidiga öroninflammation som hon hade för 2 veckor. En ny pincillin kur ska hon gå på. Det kunde även vara så att hon hade utslagen på kroppen pga av infektionen.
Hela em så har hon börjat hosta och fått sin "andnöd" igen, så jag skicka återigen upp T och henne på akuten. Jag förstår inte varför de inte tar tag i det, jag funderar lite på om det kan vara förkylningsastma? Har ngn varit med om det? Kommer endast när det gröna snoret börjar rinna, vilket de gjorde idag.

Prata med T för ett tag sedan, nu såg de att prickarna är nässelutslag ifrån infektionen. Hon har börjat klia på det så hon skulle få något mot det + något mot andningen.
Sällan det tar tid där..men hon var glad och åkte rutschkana =) Kanske tar vi sovmorgon imorn =)
Skönt iaf att det inte smittar.

Det blev ett långt inlägg, kanske inte så roligt men allt är inte kul här i livet he he.

Nu får jag snart mat här hemma, mums!

PS: Börjat på ny header med, behöver fixa till texten och bilderna för de synkar väldigt dåligt :p











#1 - - Anonym:

Sänder en styrkekram!

#2 - - Anonym:

Usch vad ni får kämpa mycket!! Och aldrig tar det slut känns det som, iaf inte med barnen.. Men jag är beredd att kämpa resten av mitt liv för deras skull, såklart. :)



Det är tufft och det känns som att man kämpa i motvind ibland. Just nu går det bra för oss men det är precis som att man alltid är beredd på nästa nedslag. Det är ett känsligt ämne med barnen o deras problem.



Visst fasen är det orättvist på jobbfronten. Oftast är det vi mammor som tar allt. Det är mer accepterat att en pappa är hemma än en mamma. Det känns som att vi måste hävda oss ännu mer efter att vi fått barn!