Me!

Att kämpa

Vad gör man när man känner att man inte orkar kämpa mer?
Jo, då får man kämpa på ännu lite mer och hoppas på att orken fylls på fort.

Kämpar jag inte för mig själv, så kämpar jag för min dotter.
Det ÄR jobbigt att ha barn, ännu jobbigare att ha ett synskadat barn.
Jag blir så ledsen när jag ser att hon själv har börjat kämpa, hon blir så frustrerad, skriker och vill så gärna.
Hur ska jag förklara för henne?
Allt kommer att bli så mkt lättare när hon förstår och kan tala.

Jag kämpar för henne, med fsk som INTE har hört av sig än, ska ta tag i det nästa vecka, ringa och säga ifrån.
Nu får ngt hända, vi får endast retroaktivt i 3 månader och vi måste veta vad de kommer fram till.
Vi får kämpa med ögonläkare, syncentral, det är mkt jobb och mkt tid som går åt och väldigt mkt frustation.
Snart ska vi börja kämpa med förskolan, jag försöker dra det så långt jag kan, för att slippa just nu.
Kämpa för våra rättigheter där.

Jag kämpar för att vara stark för Emilias skull, det är jobbigt att vara ute med henne.
Hennes kompisar ser fåglar i luften och pekar på dom, en önskan jag har att Emilia oxå skulle ha kunnat.
Hon ser inte dom, hon kan inte titta mot himlen, hon går in i barnen och sakerna, det är utmattande att försöka hjälpa henne fastän hon inte vill.

Hon förstår inte, men har en vilja utav stål, måste hon ha ärvt efter sin mamma, och sin envishet!
Det är bra att hon har det, det kommer hon att gå långt med, så länge hon har tankarna att detta ska gå och detta ska jag klara.

Jag trodde faktiskt att hon nu vid snart 13månaders ålder skulle ha utvecklat sin syn mer och längre.
Väntar på att få besked på vår genetiska utredning, om vi kan få reda på ngt mer där igenom, vad hon har för sort och hur en framtid eventuellt kommer att kunna se ut.

 

Det är iaf en glad skit som älskar att skratta och att klappa, vinka kan hon med =)
#1 - - kajsa:

Tack för att du delar med dig av allt! Jag tycker du är stark! Det är ingen svaghet att man är en människa med känslor - tvärtom tycker jag. Ledsamt att läsa om dina bekymmer iofs. Roligt att få ta en liten del av Emilias liv på avstånd....Undrar hur det gick när ni var i Lund? Och den där kakaffären - var ligger den? Trots att jag bor här har jag nog missat den.....Om ni orkar med en fika nån gång när ni ska till Lund får ni gärna höra av er! Jag jobbar ju på Blocket så det är ju i "krokarna" där ni är. Allt gott till Er! Kram Kajsa ?=

#2 - - caroline:

Emilia är iaf en fruktansvärt söt liten tjej <3

Men vet ni hur mkt hon ser? Är hon väldigt närsynt eller vad har hon får synfel eg? Ni kanke inte vet än..