Nu har jag kommit upp för tredje gången och vi alla är vakna, känns som jag tog mest stryk då jag nästan var uppe ett dygn.

Vi kan börja med doktor besöket som vi hade efter bvc.
Jag berättade för honom att vi alltid har fått hjälpa Emilia att bajsa, när hon var liten fick vi ta upp hennes ben och ibland använda termometern.
Nu när hon har blivit äldre så får vi stå och hålla hennes ben, allt ifrån 5 min till 25 min och E gråter och har ont.
Vi tog upp detta när hon var mindre, var även två gånger på akuten då, pga av att hon inte åt och dala i vikt.
Då gjordes inget utan de tjatade om sin laktulos.

Hon får alltid katrinplommonpuré och laktulos i sin gröt, vi har tagit det i vällingen förut men det har hon listat ut, så nu är det svårt att få i henne ngn välling.
Hennes bajs är inte hårt utan ibland som vatten men hon kan ändå inte få ut det själv.

De senaste 4 dagarna så har hon vaknat på natten, gallskrikit, gråtit, vänt sig i ngt som ser ut som smärtor, tittat på mig bedjande och ingenting har hjälpt.
Hon är inte hungrig, vill ha tröst utan vill få hjälp men inget bajs vill komma.

Doktorn sa att han tyckte att det lät som det är ngt som är fel på tarmen ( enligt mig säger jag bara afan, det är ngt som jag har sagt sedan hon var 4 månader ).
Han tyckte att det lät som att en nervdel till tarmen kan vara sönder eller inte fungera.
Man har olika nertrådar till olika delar utav tarmen, om den i mitten inte fungerar så kan inte bajset pressas fram utan trycks fram och det gör ont.

Han skickade en remiss till en barnläkare.

Inatt när hon vaknade 01.30 gallskrikandes så var det värre än vanligt, hon grät, jag börja gråta, ingenting hjälpte och jag kände mig så hjälplös.
Sedan att T jobbar på natten gör det värre med, annars är man iaf två och känner inte sig så hjälplös och ensam.

Jag ringde till honom inatt och sa att han fick fixa ngn som kom, för vi måste åka in med henne.
Lite efter 3 kom vi dit och vi fick samma läkare som vi hade haft första gången där, han tycker jag riktigt bra om så det var skönt.
Han lyssna på oss, lyssna på henne och vi blev betrodda nu iaf då hon är så pass gammal.
Hon fick ett klyx ( lavemang ) för att se om vi kunde få ut lite och där kom, MEN om det är det med nerverna så sitter där ändå kvar.
Han skulle se till att vi fick komma till så snabbt så möjligt och skulle prata med en magspecialist på morgonen.
Antingen ringde de upp eller han själv så fick vi göra upp en plan.
Så nu får vi vänta för ngt måste göras, de får se om det är det med nerverna lr om det kan vara ngt annat.

Jag har även läst att synskadade kan ha problem med tarmen, ngt han faktiskt tog upp.
Att det kan vara sammankopplat med hennes albinism.

Tycker synd om både henne och oss, som om hon/vi inte har nog med det andra, men saker och ting kunde vara värre.
Vi fick iaf veta att det som vi gör, att hjälpa henne bajsa, är det ända som vi kan göra.
Så det var skönt, det är märkligt men man vet oftast vad som är det bästa för sitt barn.

Vi la oss alla när vi kom hem, men E sov inte så länge, T tog henne och när jag kom upp runt 2 hade jag ont i huvudet, mådde inte alls bra.
Vi alla har sovit från och till idag och nu är det dax för lite middag, hoppas att E kan komma in i sina rutiner igen.
Hoppas även på en bättre natt, ngt jag hoppas på varje natt.

Ja, ni som inte har barn tycker säkert att det är mkt bajssnack, men vänta tills ni får barn ;o)