Här hemma har vi haft kaos ikväll, aldrig mera säger jag!
Ja, inte kaos då :p men aldrig mera några stora kalas med 30pers så länge inte Emilia kan säga vad hon vill, känner och mår.

Vi åkte iväg till lokalen på 10års kalas med hela släkten på Ts sida.
E var rättså "normal" där, när vi kom hem så åt hon sin goa banangröt, tog på sig pyjamas.
Jag och T låna film av grannarna för vi hade ingen, börja titta och la E efter ett tag.
Hon låg mest och greja i sin säng så hon fick komma ner när hon skrek.
T gick till jobb, då var E övertrött.

Hon började skrika, helst hysterisk för visste inte hur hon skulle komma till ro, jag försökte allt.
Mamma hjärtat svämmade över och hon började gråta med, E såg helt förstörd och förtvivlad ut.
Tillslut somnade hon av matthet och så får det inte vara.

Det blev för mkt intryck, folk, sorl m.m. för sötnöten.
Nu när vi inte vet hur mkt hon kan se så tror jag hon blir förtvivlad när hon hör men inte ser.
När man har ett sinne som är försämrat stärks de andra, hon luktar, känner och hör.

Nej, jag anade att det skulle bli så här, nu blev det så här.
Men aldrig mera, hon ska må bra.

Klockan blev nu mkt för jag behöver varva ner om kvällarna, blir snart sängen.