Me!

När livet inte blir som man tänkt sig..

ja, som vanligt har jag inga uppmuntrande inlägg, men då känner ni kanske att ni är lite xtra lyckligt lottade som slipper just det här =)

De senaste dagarna har varit ungefär dsamma, jag har klarat nu att sitta i soffan istället för att ligga.

Häromdagen runt 21 så upptäckte jag hur mörkt det var ute, ja, jag har missat en del utav ljuset för jag har levt i min egna lilla värld, klockan är nu 21:28 och det är mörkt ute.

Idag har jag varit på doktor besök, tog 1½ timme.
Vi pratade först lite om de hemska tabletterna men de hemska biverkningarna som ändå inte hjälper.
Sedan ville hon mäta trycket, fick sticka om en gång för hon hitta inte rätt först, det är lite trixigt.
Trycket låg idag på 43!! det ska ligga under 20.
Så där ser man att tabletterna inte hjälper, sedan var det till att börja tappa, droppe efter droppe, vilket tog sin lilla tid.
Hon tänkte ta 50ml men efter 36ml, så började det att sina.
Mätte igen och då var trycket 15= normalt.

Hade lite ont efteråt och nu känns det "som vanligt" igen, får hoppas att det hjälper ngt.
Har ont där hon stack.

Den stora frågan är vad som händer nu, vi ska höras av på fre för att se hur det har gått.
Antagligen kommer jag att få bli tappad kanske 1 gång i månaden, frågan är om det är lönt att äta tabletter som inte hjälper?
Kommer jag att få leva med denna sjukdomen med?

Hur ska vi göra med Grekland?
Det är ingen fara att flyga, då trycker jag har inte är farligt, men hon tyckte inte vi skulle åka om jag inte kan ha glädje utav den, isf skriver hon ett intyg.

Sedan har våra andra planer med gått ner i dalen, många frågor, lite svar, vi får tänka om.

De tog även hormonprover på mig, en utav orsakerna kan vara hormonerna och östrogenet.
Nu åt jag "tyvärr" extra östrogen efter graviditeten för vi skulle kontrollera en sak = inte bra nu i efterhand.
En annan sak som kan lindra är om jag kan fortsätta gå ner i vikt, utav mina 25grav kg så har jag endast gått ner ca 15 + att jag hade några innan.
Frågan är bara hur vi ska lösa detta, känns som man testat allt och Emilia tar mkt tid med sitt handikapp.

Jag har hittat en känd pt på nätet och har mailat dit, hoppas att hon kan hjälpa mig, då får ni veta vem det är.
Tror det hade sporrat mig mkt att få allt skräddarsytt och daglig rapportering.

Jag är fortsatt sjukskriven, T tar hand om E och hemmet.
E mår som en prinsessa, snackar hela tiden, klättrar och har energi till tusen.

Snälla Helen passade henne idag, så T kunde följa med till doktorn.
Emilia hade lekt så fint med henne och Philip, kul att höra att man kan lämna bort henne i ngn timme.
Hon var så glad så när hon kom hem igen =)

Idag bjuder jag på två bilder utav Emilia som plaskar, snart dags för babysim igen!



                                  
                                    Tack snälla Fredrik och Rebecka för att ni tog lite bilder på E =)
#1 - - Nadja:

Tråkigt att det inte blir bättre :-( Hoppas verkligen att du ska slippa detta snart!



Vilken härlig bild på E under vattnet!! =)

#2 - - Kajsa Lennartsson (Berts fru):

Otroligt historia - så mycket du har fått gå igenom. Att säga att det låter tufft vore ju ett understatement! Det hjälper ju inte att komma med klämkäcka kommentarer typ " det går säkert över". Ändå vill jag gärna säga att jag hoppas det blir ljusare för er! Tänk vad ni gått igenom, och E ser jättefin ut o verkar ha det hur bra som helst - det är ju er "förtjänst". (T är väl en klippa). Säkert har ni glädje av er kise oxå (det har vi med våra iaf). Du vet väl att klappa en katt sänker blodtrycket (iofs har du väl inte högt - det har jag). Många goda tankar och kram till dej =) Kajsa.