Ibland blir det bara sådär jobbigt..
Efter en runda på maxi så tänkte jag ta E och gå till ica för att hämta ut mitt paket ifrån buzzador.
Satte henne i vagnen och T skulle sova under tiden.
Det var ett härligt väder och solen sken fortfarande, ngt som inte E uppskattade.
Hon ville inte sitta i vagnen, trots att jag gjorde skugga för henne så la hon armen över ögonen.
Jag försökte flera gånger stanna, prata med henne, läsa av henne, ge henne leksaker m.m
Efter en liten bit så gav jag upp, ringde T som fick komma och hämta oss.
Då blev jag så ledsen, tyckte det var så otroligt trist för E som inte just nu kan vara ute och njuta.
Njuta av den härliga värmen, av solen och det härliga ljuset.
Hon tycker bara att det är jobbigt, jag vet att det kommer att bli lättare för henne.
Andra barn som har samma "sjukdom" som hon har, har lärt sig att hantera det och ögonen vänjer sig mer och mer, trots det tar sin lilla tid.
Jag får försöka lära mig att anpassa allt efter henne.
Det bästa är att gå ut när hon ska sova, sedan får vi hålla oss i närheten till hemmet så vi kan gå hem när det blir för jobbigt.
Dumt av mig att inte ta med hennes solglasögon med som kan hjälpa henne.
Jag vill så gärna att hon ska kunna sitta i vagnen, se all grönska, djur, natur m.m. utan att uppleva det som jobbigt.
Det kommer säkerligen att komma, fast vi får säkert jobba på det med.
Första gången som jag blir ledsen och tyckte det var jobbigt.
Jag själv njöt så, men hon upplevde det bara som jobbigt.
Blev glad när vi kom in och lekte istället, då var allt toppen.
Hon la sig runt 21.30 och drack all sin välling ikväll!
Vi åt grillad kyckling och gjorde rotfruktsgratäng till, tvättat lite till, fixat i köket, dammsugat, så lite har här blivit gjort =)
Bordet som T gjorde vid blev jättebra och fint!
Nu blir det snart sängen för mig, ska till specialist tandläkaren imorn och sedan ska vi iväg på em.
Sov så gott!

Åh, jag vet... det är jättetrist.. men, som du själv skrev, det blir säkert bättre! Oliver hanterar det riktigt bra nu, medans Ludvig är lite känsligare. Och visst tycker man synd om dom när det blir så.. jag tycker det är bäst, för deras skull, när det nästan är lite mulet, då är ljuset perfekt. :) Oftast tänker jag inte på deras "sjukdom", men just vid såna tillfällen kan jag också bli ledsen..
Tror absolut att din sambo okså kan se den!!!
Tillbaka till startsidan
2011-04-11
Publicerat i