Förlossningsberättelse del 3

Vi blev inkörda på BB och det var så skönt att vara tillbaka bland människor som man "kände" och som jag tyckte om.
Jag blev tillsagd att bli liggande och senare försöka ta en dusch, jag försökte att vila men var så uppe i varv så det gick inte trots jag varit vaken så länge.


Första bilden på T och fina E 


Senare på kvällen så försökte jag mig på att ta mig till toaletten med hjälp utav T, han fick hela tiden påminna mig om att titta på honom och sedan dricka vatten på vägen.

Han ska ha en stor eloge för allt som han hjälpte mig med, han satt bredvid mig på en pall när jag satt på toaletten. Det var så hemskt att sitta där och känna avslaget släppa ifrån livmodern, jag tycker nästan att efter förlossningen är värre än själva förlossningen.
Sedan hjälpte han mig att duscha, blev många glas vatten och koncentrerande för att jag inte skulle dimpa i golvet, sedan tillbaka till rummet och det var så skönt att ha klarat det.
T har sett saker och varit med om saker som man gärna hade velat klara själv men det kändes skönt att han tog tag i det när jag inte kunde själv.

Vi fick ha sötnöten inne hos oss men om vi ville så tog Neo henne på natten och det var skönt, första natten fick vi tom sovmorgon till klockan 10, härligt!

Den första tiden gick bra tycker jag, var några gånger hon var otröstlig men hon var väldigt duktig för att vara så liten, det enda hon behövde var att ligga på en värmebädd och äta prick var 3e timme.


Enda gången som hon fick ta på sig kläder var när vi skulle ta bilden till webbisar.
Annars så låg hon naken ( blöja på ) på värmebädden.


Bilden som kom på webbisar hihi


T fick ta hand om henne hela tiden då jag inte klarade av att vara utanför sängen, sitta upp gick bra men inte mkt mer.


På söndagen fick vi komma in på Neo och jag var fortfarande inskriven på BB.


Vi fick ett jättestort rum med två sängar som de satte ihop till en, sedan gjorde de ett litet bo i mitten åt E så vi alla kunde ligga där.
Där inne fick vi klara oss själva såsom att göra egen mat, bädda sängen m.m.
När det gällde E var det bara till att ringa så fick vi hjälp med allt och kunde fråga om allting.


Här sover jag gott.


Det tog många dagar innan jag klarade av att gå länge än toaletten som låg utanför rummet.
T fick ta hand om både mig och E, men det tycker jag att han gjorde galant!


Även på Neo fick vi lite lyx på natten, de hade henne och vi fick 6 timmars sömn vilket var väldigt uppskattande.
Doktorer kom varje morgon på rond men de hade ingenting då allting gick som på räls och hon var så duktig.


Hon fick även en sond pga av att hon inte hade så mkt energi och den la hon på att äta ur en kopp.
Nu kunde vi sonda henne och samtidigt så kunde hon öva på att lära sig att amma och lägga sin energi där.
Det var lite kruxigt med sonden för vi var rädda att hon skulle dra ut den, vilket hon hade gjort en gång, då hade hon lagt den så fint vid sidan om =)


Myser hos mamma


Att sonda var inte svårt tyckte jag och vi skötte allting med henne och fick mkt beröm =)


I slutet av veckan så försökte jag mig på att gå ut utanför sjukhuset, då satte vi oss på en bänk och tittade på folk.
Det tog sin lilla tid men så skönt att orka ta sig ut och få andas frisk luft!
Jag var så trött på sjukhuset så jag blev deprimerad.


Detta är en fin bild om inte 20kg haka hade legat där ha ha, jag lutar huvudet på sidan.
Är den enda bilden på oss två på sjukhuset pga av hur man såg ut, som tur är så är hakan borta idag.


Första badet på Neo

Eftersom jag inte hade mjölk så det räckte så valde jag att sluta med amningen och vi gick över till ersättning och flaska.
E lärde sig snabbt och åt så bra så vi blev lovade att få komma hem på måndagen.
Då ville de på BB inte skriva ut mig pga av att trycket inte var bra men jag sa att får jag inte komma hem så skriver jag ut mej själv ;o)
Det var inga problem efter lite prat med doktorn och det var så skönt att komma hem efter nästan 4 veckor på sjukhus och endast varit ute 4 gånger.


Första bilturen


Vi blev utskrivna med hemsjukvård.
Det betyder att hon fick åka hem med sonden och sedan kom de hem ifrån neo varannan dag för att kolla läget och väga henne.
Hon behövde endast använda sonden ngn gång hemma, hon var så duktig och orkade ta flaskan de andra gångerna.
Efter ca 2 veckor så tog vi sonden för den var på väg ut och vi blev utskrivna och inskrivna på bvc.


När vi låg inne på Neo så kom kuratorn för att prata med oss om en sak, då frågade hon även hur förlossningen hade varit och vi berättade.
Hon ville att vi skulle skriva ett brev, dels för att det är bra för en själv och sedan kunde det vara bra för avdelningschefen att veta om det.


Vi har fått ett personligt brev ifrån honom och bm ringde även och ville träffa oss.
Ja, där finns inte så mkt att skriva om mötet, hon bortförklarade det mesta och där blev inte mkt klarhet i det hela.


Det som var possitivt med att ligga så länge på sjukhuset är att vi kunde fråga om allt vi undrade över.
När vi åkte hem så kände vi oss säkra på många saker som vi inte hade gjort om vi hade åkt hem efter 2 dagar.
Vi är iaf nöjda med personalen inne på bb och på neo.


Imorgon har det gått 7 veckor sedan hon föddes och det är först nu som jag klarar av att vara ute utan att svettas som en gris och bli andfådd.
Detta är endast början, nu måste jag försöka få tillbaka muskler och kondition, 4 veckor liggandes gör inte en gott.
Jag slutade att blöda kraftigt efter ca 3 dagar, kroppen är verkligen fantastisk på att läka.


7 veckor efter födseln och så här har mkt har sötnöten växt:


Födsel vikt: 2149gram      7 veckor: 3420gram
Födsel längd: 42cm          7 veckor: 50.5cm
Födsel huvud: 32             7 veckor: 35.9


Som ni ser så går hon upp bra och växer bra trots att hon var så liten när hon kom, det enda som man får tänka på är att inte tänka att hon är 7 veckor och ska kunna det som 7 veckors bebisar ska kunna.
Det tar lite längre tid för henne att komma ikapp.


Redan från födseln, när hon öppnade ögonen så såg jag att hon hade hasselnötsfärgade ögon?
Mkt märkligt då ingen av oss har det, det tog ett tag innan jag såg hennes ögon i ljuset och såg att hon hade rött i sina ögon, ngt som "vanliga" barn inte har.


Tiden har nu gått och det ändrar sig inte, ser man henne i ljuset så ser man att de är röda.
Jag tycker att det är lite jobbigt och känsligt då det känns som man kan se rakt igenom henne och att hon ser rakt igenom en.
Hon fäster inte blicken vilket jag hoppas kommer snart.


Idag pratade jag återigen med bvc om just hennes röda ögon då jag vill att det redan nu utreds.
Jag är nästan säker på att hon har albinism och försöker att förbereda mig på det.
Hon har rött i ögonen och har sitt vita hår, hennes hudfärg är inte så vit vilket är skönt.
Det var en doktor på sjukhuset som kommenterade just albinism.
Det gör inget om hon har det, då är hon unik, det som jag mest oroar mig över är att det är synen som tar stryk, jag hoppas iaf att hon kommer att kunna se någorlunda bra.


Försöker att inte gå händelserna i förväg men just nu så vill jag iaf att de gör en utredning så vi kan få en klarhet.


Fortsättning följer angående det men nu sätter jag stopp för min förlossningsberättelse =)


Blir det fler barn så lär jag iaf vara väldigt bestämd på förlossningen så jag får den vård som man ska få.



Ps. Om ni undrar varför texten ibland ser konstig ut så fungerar inte blogg så bra ikvaäll.

#1 - - Ella:

Jag önskar du hade fått barn före mig så jag hade kunnat läsa denna texten o vetat vad som väntade mig efter födseln!=P Jag hade det precis lika dant, orkade inte gå längre än till toan och blödde en flod kändes det som, och hela kroppen var helt förtvinad och svag. Min kille fick göra allt och jag älskar honom så för allt han gjorde. Amningen var också jobbig, och djävulskt ont gjorde det innan vårtan blivit härdad o mjölken runnit till. Gud vad jag lipade! När jag blev utskriven efter 2 dagar tänkte jag "herregud, e dem inte kloka? Jag kan ju ingenting om bebisar!" Hahaha.. Jag tror att din text kan hjälpa dem som sitter och är gravida nu o kanske läser, eftersom du skriver så ärligt, så att de vet vad som brukar ske efteråt och att det är helt normalt:) kram

#2 - - carro:

Har sett på någon bild att ögonen blivit lite röda, men trodde det berodde på blixten.

Oavsett om hon har albinism eller ej är hon så gudasöt :-) Hoppas allt är bra annars med henne :-)

#3 - - Marit:

Ligger vaken alldeles för länge och läser din förlossningsberättelse, gråter en skvätt - det gör jag alltid när jag läser sådana berättelser, men lite mer för jag känner så väl igen mig i oron du skriver om här.

Jag är så ledsen för att förlossningen var jobbig men glad för att allt gick bra i slutändan. Tänk vilka fantastiska barn vi har!

Hoppas kalasandet går bra i helgen! :)