Förlossningsberättelse Del 2

Jag låg och väntade på att sovdosen skulle börja värka och vi ringde även för att höra hur lång tid det skulle ta för jag började känna av värkar.
Bm studernade kom in och sa att det tog ett litet tag och att jag skulle försöka att sova.
Jag sa även till henne att så som bm beteede sig så skulle hon nog valt ett annat yrke.

Låg och slumrade till emellanåt men vaknade till var gång där kom en värk för det gjorde ont, T satt sidan om sängen hela tiden och höll min hand, jag kramade hans hand var gång en värk började tills den tog slut.

Tiden gick och inte kunde jag sova då värkarna blev starkare, vi ringde på klockan och in kom en usk.
Jag sa som det var och att jag hade ont, till svar fick vi att det gjorde ont att föda barn!
Jag svarade att man brukar kunna få smärtlindring och sedan gick hon....

Där låg jag i sängen och kämpade mig igenom värk efter värk, jag hade ju ingen aning om hur det skulle kännas, var det värkar? Var jag gnällig? Hur starka var dem egentligen?
Antagligen starka då T fick byta sin ring till andra fingret för jag kramade så, jag struntade helt i omgivningen och fokuserade endast på dessa dumma värkar.

Trött som attans med värktablett i mig, morfin, ingen mat på en hel dag och värkstoppande som inte hjälpte!
Det jobbiga var när jag skulle på toa vilket jag behövde ofta för hon tryckte och tryckte på blåsan, var jobbigt att sitta på toan med värkar då den var så hög (toalettstolen).

När jag satt där inne så ringde vi igen och sa som det var att jag hade ont, att tabletten inte hjälpte.
Då kom där in ngn annan tomte, vi berättade till svar fick vi:
- De håller just nu på med en annan förlossning och har inte tid att komma, ni behöver inte ringa mer för de kommer när de har tid!!
Jag såg nog ut som en fågelholk för hur kan man svara så???

Jaha, in knallade vi och kämpade och kämpade i ca 2 timmar, då var jag så pass klar så jag ringde.
In kom en annan bm, då skällde jag ut henne.
Sa till henne att man lämnar inte en förstföderska i 3 timmar! helt själv, jag är rädd och vi hade blivit lovad en undersökning 00.30.
Grät gjorde jag då med och hon skulle gå och höra efter.

När hon kom tillbaka frågade hon om hon fick göra undersökningen?
Arg som jag var så sa jag att jag skiter i vem som gör den.
In å kika och då var tappen helt borta och jag var redan öppen 4cm.
Hon frågade om jag ville ha ngt??
OM jag nu inte hade läst på så mkt och vetat så mkt, hur i hela världen skulle jag kunna veta vad man kunde få och vad som var bra och vad som fanns??
Jag sa lustgas och fick en mask, jag bara - eh hur använder jag den??
De började på den svaga dosen med, tyckte inte direkt de hjälpte för jag mådde illa av den.

Nu var klockan ungefär 03:30 och vi hade legat själv i ca 3.30timmar, där står tom att värkarna började 19.00 i mina papper som jag har.

Vi fortsatte kämpa på och jag svor som in i.

Efter en stund kom "mitt" gäng in, då skulle bm studerande lyssna på bebis och jag sa ifrån att nu ville jag ha epidural.
Bm sa att men du är ju bara öppen 3cm, nej 4 för det sa den andre.
Ja, då lyssnar vi så ringer jag sen.
Allt lät bra och de gick.

Helt plötsligt så kände jag att "grynet" gjorde ngt konstigt och skrek till T att ring ring!
Bm kom och jag skrek hon gör ngt, vad gör hon (lätt hysterisk), nej men hon rör nog bara sig!
Nej! Hon gör ngt och jag vråla och vråla, då skulle bm studernade lyssna igen men hon blev så stressad och hittade inte.

Bm förstod att det var ngt och vred på lustgasen för fullt, jädrans vad jag andades in den, jag var helt väck och världen snurrade och jag såg ingenting men skönt var det.
Hon började att hojta att du ligger ju i en mjuksäng vi måste ta in förlossningssängen.
Ut och in med den sängen och då säger hon till mig res dig upp, helt galet!

Jag vet inte hur men upp kom jag, sedan ut med den sängen och T fick hjälpa till så han försvann ut.
Då helt plötsligt åkte slangen till lustgasmasken av och jag vråla till henne att den åkte av, fortfarande lätt hysterisk då jag hade satans ont, och kände masken som min enda trygghet där jag slapp känna av det.
Plopp och jag kände att "grynets" huvud "ramla" ut, då hojta jag igen att hon kommer nu, hon kommer nu, jag känner hennes huvud!!
Bm säger att sätt dig ner i sängen, jag hojtar återigen jag kan väl inte sätta mig på hennes huvud!!!

Hur jag kom i sängen vet jag inte men T kom och jag kände hans hand.
När de väl kikade därnere så såg de hennes huvud och bm började då hojta till studerande sätt på elektroden på huvudet, hon fibblade och bm hojtade mer.
På med den och snabbt in med antibiotika i min kanyl, jag skulle fått de innan då hon kom förtidigt så det var på gränsen.

Klockan var nu ca 05.00, så på cirka en timme gick jag från 4cm till 10cm = helt öppen, inte dåligt!

Jag andades min kära lustgas, kramade Ts hand och skrek jag bajsar på mig, för det kändes som det vilket ni alla vet som har fött =)
Bm sa att gör du det, självklart kunde jag inte det då jag inte ätit ngt och kräkt upp allt.
Jag kände riktigt hur båda hålen öppnades och då ingen berättade för mig om jag skulle krysta, om jag fick så sa jag att nu krystar jag.

Jag krysta och svor och bm säger då till mig:
- Anna, nu får du ta och lugna ner dig, jag har aldrig i hela mitt liv hört så många svordomar (och hon har varit bm i 25år).
Då säger T ifrån att i detta läget får hon svära hur mkt hon vill.

I bakgrunden hörde jag bm säga ring efter X ring efter X, då var min första tanke, är det ngt fel på henne???
Sa till dom att ni måste säga vad som händer hela tiden!
Jag fortsatte att krysta på när värkarna kom, det var en jättemärklig känsla att känna att ngt är där nere, det gjorde inte speciellt ont (antagligen för jag var så väck!) men det var obehagligt, ville bara få bort det och helt plötsligt började det bränna.

Trodde jag skulle brännas sönder och mitt i allt säger bm att nu får du sluta krysta!
Det var det värsta momenten, jag såg innanför ögonen att nu var hon halvvägs ute för då brukar de säga ifrån.
De ville jag skulle slappna av och sjunka ner med benen hur lätt det nu var!

Vid nästa värk ville de jag skulle pressa ner hakan och ta i allt jag kunde.
Värken kom, de sa jag fick inte ansas med lustgas så jag var med när hon kom och splasch, så kom hon ut.
Upp på mitt bröst, en liten varelse fullt med vitt hudfett, det första hon gör är att kissa och bajsa på sin mamma ;o)
Jag var borta men kommer ihåg ögonblicket, jag visste inte hur jag skulle betee mig för allt var så märkligt, det hade gått så fort och där låg hon, jag svammla mkt om att det kan inte vara min, så fin hon är.
Kändes konstigt nertill för navelsträngen var kort tyckte jag, de tyckte vi skulle titta efter så det var en flicka och det stämde ju =)

Hon skrek inte vad jag kommer ihåg utan låg bara där och mös med en mössa på huvudet och massa filtar.

Jag krystade aktivt från 05.20 och 05.26 kom hon, alltså 6min!
Var kanske en 3-4 krystar, det var en helt lagom förlossning enligt mig :p

Sedan var det dax för moderkakan, den ville inte riktigt så de tryckte och tryckte men 05.40 kom den, var inte obehagligt.
De hade innan tagit blodprov på navelsträngen och nu kollade de kakan.
Jag ville se den, tyckte inte alls den var äcklig utan fin, den var även hel.

Min första fråga var sedan har jag gått sönder??
De skulle tvätta och se och fy, det var inte skönt, men de sa åt mig att ta lite lustgas, ett stygn behövde jag!
1!
Gissa om jag var och är glad!
Fick bedövningsspray som gjorde ont som in i helvete rent ut sagt, fortsatte med lustgasen och hmm, bedövningsspray?
Det kändes det stygnet kan jag säga men det gick fort.

Sedan fick T ta hand om grynet för jag mådde inte riktigt bra efter allt och med mitt tryck.



Första bilden på Emilia Vilda Marie
Hon vägde 2140gram och var 43cm lång.



Här ser ni själva hur borta och känslosam jag är.



Men även en glad mamma =)

Usken fick mata henne direkt med 10ml nan eftersom hon var så liten och behövde mat direkt.
Eftersom hon vägde under 2.2 fick doktorn ta ställning till om hon skulle in på Neonatal direkt, men då värdena var bra och tempen med så fick hon stanna kvar hos oss, men blev inskriven på Neo.

Vi fick stanna kvar i många timmar på förlossningen, bm och bm studerande kom in innan de gick hem och pratade lite, men hon verka inte alls tycka att hon gjort ngt fel.

Morgonpersonalen kom och det var mkt folk hela tiden, vi fick vår bricka med mat och ni kan inte ana såå gott det var, äntligen kunde jag få i mig lite.

Allt det onda hade släppt i kroppen direkt när hon kom ut, det var en befrielse!

Jag låg blixtstilla för det var så obehagligt med allt blod som kom.
Jag bad att få gå på toaletten, hon som kom med en gå stol var så förstående, vi tog det försiktigt upp och in på toaletten och hon hjälpte till, jag tyckte det var obehagligt med magen som var borta och att kissa.

Det gick inte så vi gick in igen.
Efter ett tag behövde jag återigen gå, de kom in men nu var det en annan barsk tant.
Hon tyckte, res på dig så går vi!
Ingen som visste om mitt blodtryck, att jag legat i flera veckor, var yr, hade inga krafter efter en förlossning med morfin, sömntablett och ingen mat.
Sedan rann det och rann, märkligt med den här biten efteråt kan jag tycka, vem berättar det för dig om du inte läser dig till den??

Upp och in kom jag iaf.
Ngt jag tyckte var läskigt var att jag kände där kom saker ur mig?
Förstod inget alls men de sa att det var avslaget som blir klumpar..hmm.
Jag sa att jag kan inte kissa, jo men du kissar ju?
Nej, det är ngt annat som rinner...vad var det för personal!!!!!

In igen och de var inte direkt hjälpsamma att ta på en, jag kunde knappt stå på benen.
Tredje gången jag behövde så hjälpte t mig för då låg jag och bada i blod, nice!
In igen och då fick vi ringa för jag blev likblek och höll på att svimma, fram med hela sängen och ner i den kom jag.

Då försökte jag förklara återigen hur det var och då förstod hon nog.
Hon tyckte jag skulle bli liggande nu, men jag var ju kissig men hon trodde inte riktigt på mig.

De tappade mig och oj vad mkt där var, nog allt var jag kissig!

Sedan låg vi där timme efter timme, T med lilla E i sin famn, jag med illamående, svimningskänslor, var både rädd och förvirrad för jag kände absolut inte det för lilla E som man "ska" känna.
Glädje, lycka över att hon var här, jag kunde inte ens ta hand om mig själv.

Som tur är så ändrades det och del nr 3 får komma imorn, när vi kom in på BB, Neo och när vi kom hem =)

Jag orkade inte läsa igenom allt så ni får urasäkta om det är långa meningar här å där.
E sover här bredvid så passade på nu =)
#1 - - sanne:

Så underbart att se en helt ny liten liten bebis, så fin hon är!



Men som de behandlade dig, helt sjukt. Precis som du skriver så ligger du där som förstföderska och i en speciell situation. Men jag har hört detta om Helsingborg och att hela sjukhuset skall vara ganska surrigt och dålig stämning bland personalen. Ombyggnad och dåliga förhållanden! Så det blir Halmstad för oss, får hoppas på lite bättre hjälp.



Det skall bli kul att läsa del 3:)



Kram

#2 - - carro:

Hemskt, hemskt, hemskt!!

Hoppas verkligen man slipper såna människor när man ligger och ska föda... Ser fram emot din sista del av berättelsen...