Förlossningsberättelse Del 1

Jag delar upp den så det inte blir alltför långt att läsa på en gång =)
Då kör vi!

Det hela började med att jag var på koll på medicinmottagningen, trycket var högre än vad det brukar vara och nu hade jag en 2a på protein så återigen fick jag knalla upp på obstetrisk mottagningen.

Denna gången kom jag in på förlossningen och en läkare kom och jag tänkte att ja då kör vi samma återigen, prat, ctg, prover och sedan får jag gå hem igen.
MEN denna läkare ville lägga in mig för observation pga av trycket, gjorde ett ultraljud med och allt såg bra ut.
Jag blev chockad för jag var ju på väg till maxi...fick lov att åka hem och packa lite saker och sedan åkte jag upp och blev inlagd på perinatal bb.

Rummet var väldigt litet och jag fundera mest på vad jag skulle ta och hitta på för jag mådde som alltid.
Dagarna gick och de tog prover för havandeskapsförgiftning nästan dagligen, ibland fler än en gång, svårstucken som jag är så var det inget vidare.
Under hela vistelsen hade jag nål i handryggen vid 3 tillfällen och de tog cirka 5 försök på olika ställen innan det gick, mindre skönt, var helt sönderstucken.

Mina prover för havandeskapsförgiftning var alltid helt ok, de åkte upp och ner och proteinet i urinen var 2,3,2,4 och sedan låg det på 4a hela tiden.
Jag började att inte må så bra, undertrycket gick från 110 till 60 på 1 min, så ni kan tänka er så väck jag var, höll på att svimma i duschen så det blev hel utryckning.
Sedan fick jag inte gå upp ur sängen eller göra ngt själv i ca 1 vecka.

Efter några dagar så började jag få ett tryck under brösten som gick runt om och bak i ryggen till lungorna, kom och gick och det var så drygt att behöva dra samma berättelse om och om igen, tänk så många läkare, bm och usk som jag träffade.
Ctg gjordes 2 gånger om dagen men lilla grynet mådde fin fint där inne.

Till helgen fick jag permis och fick sova hemma men det gick inte bra, hade så ont hela natten så nästa dag ville jag stanna på sjukhuset.
Det blev värre och värre och mitt i natten satt jag och storgrät för det gjorde sjukt ont.
Ringde till Tomas mitt i natten och sa att han fick komma.
De som jobbade den natten var inte de bästa men de ringde efter doktorn som hade akut kejsarsnitt och det tog 6!! timmar innan hon kom, sedan undra de om jag kunde vänta tills ronden kom 3 timmar senare...eh nej!

Doktorn kom, jag fick 1 ml morfin, var "spännande" att se hur det var, det blev snurrigt och efter ett tag så försvann smärtan, skönt!
Men jag kräkte och kräkte fy fan allt kom upp, mådde inte alls bra på det, sov hela dagen.
Dagen efter sov jag med, tog 2 dygn innan det var ute men smärtan var borta och dagarna gick men jag mådde inte alls bra.

De gjorde ultraljud mitt i veckan för att se hur hon växte, hon var tillväxthämmad med 12% men det var inte så mkt, men flödesmätningen var inte så bra, flödet har slutat på vänster sida så det var tur att moderkakan satt på högra så det var ingen fara för henne.
Jag skulle få undersökning varannan dag.

Frågade om jag fick åka hem och packa bb väskan men icke, jag fick snällt stanna i sängen för de visste inte hur det skulle gå, allt var en tidsfråga.

Fredagen den 3/9 kom och jag vaknade för det onda hade kommit tillbaka igen, prover togs men som vanligt var de ändå ok men åkte upp och ner.
Jag grät och läkaren kom tillsammans med en överläkare ( alla läkarna hade möte om mig hela tiden så de alla var överens om vad som skulle göras ).
Mina reflexer var sämre vilket de är vid havandeskap och de beslutade att jag skulle åka in till förlossningen och sättas igång, läkaren sa att det var väl tur att du inte fick åka hem igår =)

Jag blev inkörd på förlossningen och allt snurrade i huvudet, ska jag föda nu?
Hur? Hur lång tid tar det? Snart är hon här och det var svårt att förstå.
Som tur var hade jag bett mamma dagen innan att köpa prematur kläder.

Klockan var 11:30 när jag fick den första gelsprutan och även två olika dropp, jag kunde inte äta ngt för jag kräkte upp det igen.
Eftersom jag hade så ont så blev det en spruta morfin igen.
Fick även kissa i bäcken och mäta hur mkt jag kissade.
Försökte dricka vatten, fick tom cider för att jag skulle tycka det var gott.
Tiden gick och jag mådde inget vidare, som tur är så gick tiden fort.
Klockan blev 17:30 och då var det dags för ny undersökning och ingenting hade hänt så jag fick en ny gel spruta.
Ny undersökning skulle bli 00:30 men ingen ny spruta förrän morgonen om inget hänt.
Fick mensvärk efter gelsprutorna.
Det var ctg hela tiden tyckte jag och efter varje spruta skulle man ligga 1 timme helt stilla med den.

Bjuder på världens värsta bild på mig men T ville ta en så här har ni mig som "firar" att jag ska föda..



Automatiskt så låg man och kände efter, helt plötsligt vid 19.00 så kände jag att ngt gick sönder och det forsade ut vatten så jag ringde för att säga att nu gick vattnet.
De kom in och när jag berättade så säger hon, det kan det inte ha varit utan var nog bara lite gel!
Hmm, nej?
Så tittade hon efter och mkt riktigt så hade vattnet gått.
Efter vattnet gick så slutade morfinet att verka direkt och jag fick ännu ondare än innan, ringde och sa detta, sist hade morfinet hjälpt i flera dagar.
De sa att nattpersonalen kom snart.

Jag fick ont i magen och det andra blev värre och värre, satt böjd som en ostbåge när nattpersonalen kom in och storgrät.
Det var en bm studerande, bm och usk.
Bm studerande satte sig på huk och hälsade, bm sträckte fram handen och presentera sig och jag hade så ont så var fokuserad på det, då snäser hon av och vad heter du? Usk hälsar inte ens.

Jag förklarade det onda, ngt smått irriterad då detta var gång nr 100 och läser ingen journalen lr får en rapport att jag redan fått morfin pga av det onda.
Då mumlar hon tyst till usk det är nog bara sammandragningar, då säger jag ifrån att det är det inte för detta har jag haft länge och ingen vet vad det är.

Då skulle de ta ett ctg å sedan prata med läkaren, jag kunde knappt räta på mig och var så ledsen, då tyckte hon mest att jag inte skulle "gnälla".
De fick sitt ctg och kom in med en sovdos.

Sovdosen innehöll omeprazol som jag fick i nålen, en sömntablett, panodil ( det får man alltid och jag undrar varför?), bricanyl för att stoppa värkarna och sedan kunde jag få mer morfin men jag sa att jag väntade.
Skönt tänkte jag, då ska jag få sova lite...trodde jag!


Del 1 blev lång och del 2 kommer bli mer "spännande" , tänkte del 1 får innehålla innan, del 2 själva förlossningen och del 3 efteråt.

Del 2 kommer imorn =)
#1 - - Sofie:

Spännande att få läsa..otroligt tråkigt att läkare/bm kan vara så oproffessionella ibland. Var likadant med vissa när jag låg inne med havandeskapsförgift.

#2 - - Ella:

Gud så jobbigt att ligga inne så länge! För mig gick det fort när jag skulle föda, 6 timmar från första värken. Dock har jag tänk mkt på hur folk inom vården tänker. Har de blivit så avtrubbade inför smärta att de nonchalerar den så? När jag kom in till förlossningen fick jag också en otrevlig undersköterska. Jag hade ju jätteont och då säger hon att jag ska andas för "du går inte sönder". Sen anser de att jag inte visar tillräckligt mkt smärta och planerar därför att skicka hem mig igen redan innan undersökningen är gjord.. Som tur är är jag redan öppen 6-7 cm och de började nog skämmas lite över sitt misstag efter det för de blev mkt mer tillmötesgående=) Ska bli spännade att läsa resten av berättelsen!

#3 - - Carro:

Trillade in på din blogg för ett tag sen och läser lite då och då :-) Er flicka är jättesöt och fin i sitt ljusa år!



Känner igen det där med lite otrevlig personal på BB i Helsingborg. Födde min son där i juni förra året och fick en del skumma kommentarer, precis som du. Kommer ihåg att jag ringde på klockan för att jag hade sååå ont och behövde verkligen nåt och får till svar: jag matar faktiskt en liten för tidigt född bebis och har inte tid med dig just nu. VAAAAAA???? Snacka om att jag inte vågade ringa på klockan mer. Och som förstagångsföderska så var jag ganska mesig och tänkte att ja, jag har kanske inte så ont, fast det hade jag ju och det tog inte lång tid förrän sonen var ute. På BB var det bättre, fast ändå mycket som kan förbättras tror jag! Jag hoppas inte att personelen blivit så pass avtrubbade att de inte förstår att det ÄR olika mellan ALLA förlossningar och man ska kunna ringa på personal när man behöver!!