Varit mkt dessa dagar, igår var jag på akuten till efter 00, de undersökte henne grundligt, tog blodprov i tån och jag var som en zoombie.

Hon har inte varit sig själv, knappt ätit, inte velat sova och mkt skrikande, sedan fick hon gul diarré så vi åkte dit.
Jättetrevlig läkare, de ville vi skulle komma tillbaka idag för att se hur det hade gått över natten.
Hade det inte blivit bättre ville de sätta en sond men hon sov hos mig inatt och det gick bra.
Blev lite sömn, men hon lyckades sparka ner mig ifrån sängen.

Ätit lite bättre, sedan så var hon förkyld imorse så det har kanske varit en kombination av sprutorna i fre och ett virus i kroppen.

Var där idag igen, fick vänta länge, sedan kolla en läkare och han ville en annan skulle titta med, hon ställde sådana frågor som fick mig att framstå som korkad..tant!
De såg att där låg en remiss och väntade till ögon, jag förklarade varför och hon ville höra med en ögonläkare om det inte var viktigt att skydda ögonen mot snön då den är så ljus.
Tydligen hade överläkaren på ögon sagt att de skulle dröja tills hon kom dit då hon var inte prioriterad och var så liten!!!
Snacka om okunnighet, det är viktigt att få komma dit, få diagnosen ställd och att vi kan få så mkt information som finns hur vi kan hjälpa Emilia.
Jag var uppe på ögon och sa ifrån, en ssk skulle ringa mig imorn, hörde även av mig till bvc.

Det är fruktansvärt jobbigt som förälder att man ska behöva tjata, kämpa och lägga sin energi på detta istället för att lägga den på ens barn.

Det har varit mkt igår och idag, jag är trött, helt slut, snart sova, skönt T är hemma nu.

Ny dag imorn och jag hoppas att allt återgår tills sitt vanliga så mkt som det går...